I helgen var det öppet hus hos en av kommunens hårt arbetande ideella föreningar - Skåne-Smålands Jernvägsmuseiförening. Trots en bitande kyla blev gensvaret gott och det kom ganska många besökare till lokstallarna i Strömsnäsbruk där vagnparken, lokalerna och museiföremålen visades upp. Under föreningens drygt 30-åriga historia har man samlat på sig en imponerande vagnpark som man håller igång.
Rälsbussen gick fram och tillbaka genom samhället som i fornstora dar och det stora dieselloket, T 21:an, mullrade dovt med sina 800 hästkrafter när det kördes ut på vändskivan. Mest uppmärksamhet fick nog den lilla, gulliga motordressinen som användes när baninspektören och tågmästaren skulle ut och besiktiga banan.
En gång i tiden, på 1950-talet, var stationen och lokstallarna i Strömsnäsbruk en arbetsplats som sysselsatte drygt 200 personer. Verkstaden var strategiskt placerad mitt på Skåne-Smålands Järnväg, halvvägs mellan Åstorp och Värnamo. Föreningen har gjort, och gör, en fantastisk kulturgärning genom att ha återställt, renoverat och vårdat stora delar av den gamla stationsmiljön. Idag är den ett levande museum med tågtrafik och dressinåkning.
För egen del har jag kopplingar till området. Här jobbade min morfar för snart ett hundra år sedan som vagnsreparatör och mormor tjänade några extra slantar genom att städa vagnar. Även min morbror började sin bana här och fortsatte sedan inom SJ när banan gick upp i statlig ägo. Så det är inte utan att man får en känsla av vördnad och respekt när man vandrar igenom de gamla lokalerna och det är inte heller konstigt att jag också är medlem i föreningen. Mitt järnvägsengagemang ligger nog lite i generna.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar