Enligt SIFO:s väljarbarometer, som idag publiceras i GP, kan (SD) bli vågmästare i riksdagen om det vore val idag. Trenden är ganska tydlig. I samtliga av SIFO:s väljarbarometrar de senaste två åren har (SD) pendlat runt 4%-spärren; ibland över och ibland under. Risken är uppenbar att (SD) kommer in i riksdagen vid nästa val..
Fredrik Reinfeldt säger i en kommentar att intresset är tillfälligt. "Varken regeringen eller de rödgröna har visat sin tänkta regeringspolitik. När det sker minskar intresset för Sverigedemokraterna (SD)", anser statsministern. Det är möjligt att statsministern ger denna kommentar i avsikt att tona ned risken att (SD) kommer att bli nästa parti i parlamentet. Rimligtvis borde både han och övriga partier vara mycket bekymrade över just denna risk. Resultatet från det senaste EU-valet borde tjäna som väckarklocka för den som eventuellt tror att risken inte är reell. I det perspektivet är det är särskilt klokt att, som statsministern, bagatellisera (SD).
.
Idag lever dessvärre många av våra beslutsfattare på den högsta nivån inte längre bland verklighetens folk. Det gör inte heller de journalister, kulturradikaler och andra förståsigpåare som har tagit på sig uppgiften att beskriva sina uppfattningar som om de vore speglingar av de åsikter som finns bland verklighetens folk. Och när vi lokala företrädare, som lever bland och dagligen möter verklighetens folk, slår larm - möts vi ofta av samma bagatelliserande attityd.
.
Jag tror inte det är en klok politik att negligera (SD). Många, inte minst här i södra Sverige, uppfattar idag (SD) som ett rumsrent parti, som redan vid förra valet fick mellan fyra och sju procent av rösterna till riksdagen i flera riksdagsvalkretsar. I samma valkretsar ökade stödet för (SD) i EU-valet i juni, trots Piratpartiets framgångar. Verklighetens folk uppför sig tydligen inte riktigt som de etablerade partierna, journalisterna och kulturradikalerna vill att de ska uppföra sig. På valdagen hjälper det föga om Reinfeldt trodde att intersset för (SD) var tillfälligt. Kommer de över 4%-spärren vilar ansvaret tungt på alla dem som inte i tid uppmärksammade varningssignalerna.
Här är trenden ännu tydligare, Bengt Gudmundsson:
SvaraRaderahttp://www.status.st
Det är ingen "risk", och det är inte "bekymrande", att vi äntligen kommer att ett Sverigevänligt, svenskvänligt, demokratiskt nationalistiskt och nationalkonservativt i Sveriges riksdag istället för sju globalistiska, mångkulturalistiska, massinvandringsliberala, antidemokratiska och svenskfientliga förrädarpartier som sitter där idag.
Lägg därtill att Sverigedemokraterna alltid har ökat som mest i valrörelserna och kommer att ha 20 miljoner att röra sig med i valet 2010, att alliansen, åtminstone Moderaterna, har lovat att göra invandringspolitiken till en valfråga 2010, att Sverige faller allt längre ned i det mångkulturella träsket för var dag som går samtidigt som vi kommer att ha en skenande arbetslöshet och lågkonjunktur tillsammans med rekordhög massinvandring och så vidare...
Förlåt, "Germundsson" menar jag förstås. Jag skrev fel i min föregående bloggkommentar.
SvaraRaderaAtt du, Anders, tycker att de partier som väljarna i demokratisk ordning valt till vårt parlament är "antidemokratiska" och "förrädarpartier" avslöjar väl ganska tydligt vilken agenda ni har. Det är kanske inte så konstigt att det du ser som en möjlighet, ser jag (och förhoppningsvis många, många fler) som ett hot.
SvaraRaderaSd är en möjlighet Germundsson, definitivt inte ett hot.
SvaraRaderaOm Anders kommentar ovan är representativt för SD, tror jag de flesta normalbegåvade väljare delar min uppfattning.
SvaraRaderaSjälvklart så säger hävdar alla partier att de inte kan tänka sig att samarbeta med SD, det skulle ju bara gynna SD. Den dagen regeringsmakten står på spel tror jag att de flesta partier kan tänka sig ett samarbete på ett eller annat sätt.
SvaraRaderaJag hoppas på att väljarna har tillräckligt bra omdöme för att genomskåda SD:s politik så att riksdagen slipper att hamna i en sådan situation. Skulle olyckan vara framme finns emellertid andra möjligheter. Du ska nog inte ta för givet att blocktänkandet består för all framtid. Det är bara att titta historiskt hur många minoritetsregeringar lyckats klara sitt parlamentariska stöd för att få en politisk majoritet.
SvaraRadera